Datakrasch och annat jobbigt....

Det är dags att berätta varför jag inte skrivit på länge.

Jag har haft problem med rejäl ångest och har då halkat efter med mycket.
Sen har det var FÖR mycket NER i mitt liv här hemma, så jag har fokuserat på försöka ordna upp problemen på mitt eget sätt.

Det är ju aldrig en persons fel att två bråkar, det vet jag...och det vet gubben med.

Just nu är det ganska lugnt, så nu börjar mitt mående vända.
Visst, de olika mediciner jag får äta för min ångest underlättar ju, men jag vet samtidigt att jag måste kunna må bra för egen maskin.
Jag kan ju inte alltid knapra piller för att få känna mig glad, eller ska man behöva det????

***************************************************************************

Sen vill jag be om ursäkt för ett par saker.

* Ni pysseltjejer som skickade paket till mig när jag fyllde och inte har sett bilder i bloggen...
Jag lyckades förlora HELA min hårddisk så alla bilder på presenter (och alla bilder på sonen med) försvann.
Hade jag kunnat gråta blod den dagen så hade jag garanterat gjort det.

* Min andra ursäkt är till de pysseltjejer som har fyllt år och väntar paket från mig.
De kommer snarast!! Och jag är verkligen ledsen för att ni fått vänta.

****************************************************************************

Hoppas att ni får en trevlig helg.

Själv ska jag försöka kurera min högra lilltå.
Den fick lida för att jag inte hade vett att flytta på foten när jag skulle stänga en balkongdörr i förmiddags, vilket har resulterat i att min stackars tå har samma färg som en smurf och påminner i formen om en prinskorv.
(Det sa ena sköterskan på vårdcentralen)

Det är förmodligen en spricka i tån, men risken fanns sa de på Vårdcentralen, att tån kan vara bruten med.
Än så länge klarar jag mig med massa starka smärtstillande, bandage och kryckor.
(+ högläge och massa vila)
Men sköterskan sa att om det inte vill ge sig med smärtan och om resten av foten blir mer blå och det börjar smärta mer där, så ska jag åka in till sjukhuset och få foten gipsad.

Vi får verkligen hoppas att jag ska slippa det.

Kram Linda