fredag, augusti 15, 2008

Sorgen är stor...


Plumpan har fått den första sprutan, en lugnande.

*****
Det är så tungt, så jag vet inte hur jag ska klara det här.
Jag bara gråter och gråter och gråter hela tiden och det känns som mitt hjärta slits sönder.
När vi kom hem så satte sig Stella (katten) och stirrade på ytterdörren i 5 minuter och väntade på att Plumpan skulle komma in med.
Stackars liten...det var verkligen hjärtskärande att se.
Jag har kommit in i den fasen nu där jag känner skuld.
Vad har jag gjort? är frågan jag hela tiden upprepar för mig själv.
Men jag vet ju att jag gjorde det bästa för Plumpan, hon var ju sjuk och skulle inte bli bättre utan hade fått dras med sina sjukdomar hela tiden.
Och om hon hade fått leva, då hade det ju varit för våran skull, för att vi inte ville vara utan henne.
För faktum är att hade det gått hade jag velat ha Plumpan kvar för alltid.
Åh vad vi saknar henne!
Hon fattas oss.
Sorgen är så stor och tung....och det känns som jag aldrig kommer bli hel igen.
Kram Linda

12 kommentarer:

Vixen sa...

Sänder en stor kram! Vet hur jobbigt det är att ta bort sin vän... det är det absolut värsta med att ha djur men sen så minns man alla härliga stunder man fått ha, saknaden finns nog alltid men blir ju lättare att bära med tiden.

*KRAM*

Anonym sa...

Jag förstår att ni saknar eran vän, de hör ju till familjen.
Jag tänker på er och sänder en riktigt stor kram till er
soffan /Ann-Sofie

Asksvart sa...

Sänder en tröstande kram! Inte lätt att behöva skiljas från någon.

*kram*

Anki sa...

Så tråkigt och sorgligt att ni blivit tvugna att avliva henne. Det är klart att du är ledsen. Det var jag med när vi tog bort vår hund.
Stor kram från Anki

Anonym sa...

En tröstkram kommer här *kram*
Plumpan var älskad och du gjorde det bästa du kunde göra för henne.
Tänker på dig, vet hur svårt det är att gå till veterinären och göra det man minst av allt vill.

bjorx sa...

Beklagar sorgen, har varit med om detsamma två gånger och vet hur tungt det är. :-(

Anonym sa...

Skickar en bamsekram till er, i er sorg.
Ni har varit otroligt modiga som tog detta beslut, som ju är det enda rätta, när ens djur är sjukt, men jag förstår att det måste vara oerhört tomt och plågsamt nu.
Jag har själv hund, och har haft både hundar och katter när jag växte upp, och det här är fasan, när den dagen kommer, att det inte går att göra något för dom längre.

Låt sorgen ta den tid det tar, och lyssna inte på oförstående människor, som kanske kommer att säga "det var ju bara en hund", dom förstår inte.

Kram elsamaja

Lilo sa...

Så sorgligt. Blir jätteledsen. Sitter med min vovve i knät och kan inte ens tänka tanken. Det är sååå svårt att förlora en familjemedlem. STOR KRAM till dig!!!

Jozebelle sa...

Jag har inga ord att säga mer än att jag vet hur tungt det är i den stunden och skickar en stoooor kram också

Alexandra Lindgren sa...

Mina tårar rinner nerför kinderna när jag läser det här. Jag har inte varit med omd et, men jag kan förstå hur det kan kännas. jag har själv katt och har vuxit upp med både katt och hund. jag bävar för den dagen då det här ska ske. Jag skickar en stor kram till dig!

Lena sa...

Skickar en stor tröstkram till dig! Vet hur jobbigt det är att behöva skiljas från någon man tycker så mycket om och som funnits i ens vardag så länge. Kram

Pernilla ~Pillan~ sa...

Usch jag blir alldeles tårögd när jag läser detta... vet precis hur det känns att förlora sin lilla vovve. Han har det säkert bra i "vovve-himlen" kram