Det var faktist riktigt trevligt och denna gången var Lucas mycket mer utåtriktad och hans blyghet för oss släppte efter bara ett par minuter.
Denna gången var det fosterpappan som var med, de andra gångerna det bara har varit en av fosterföräldrarna med så har det varit fostermamman.
Thomas som han heter var mer så att han satte ner Lucas fort på golvet och så kunde vi leka allihop.
Kristina (fostermamman) brukar vara mer så att hon låter Lucas sitta kvar hos henne och det är lite så att det känns så extremt överbeskyddande.
Inget ont om någon av dem, för de är verkligen snälla...nu berättar jag bara fakta.
Men hur ska vi få Kristina att fatta hur vi känner?
Man vill ju inte låta dryg när man säger till. (det är oftast jag som får göra det.)
Kom gärna med tips.
Kram Linda
PS! Roligast igår var alla gånger när Lucas gick omkring och sa "Bajs" hela tiden.
DÅ frågade Thomas honom "Behöver du byta bjöja?"
"Nej" svarade Lucas hurtigt.
Och han är 20 månader gammal...
Inte konstigt man blir stolt som mamma. =)
5 kommentarer:
Vad kul att höra att ni verkar ha haft en riktigt kul stund tillsammans! Mitt råd till dig är att skriva ett brev till fosterföräldrarna och förklara hur du känner. Då kan du läsa igenom det ett par gånger innan och kanske till och med låta någon annan läsa så att de inte blir trampade på tårna.
kram Annika
Va kul att höra att det funkade bra med ert möte. Lucas ser ut att vara en riktig liten spjuver
kram am
Fina bilder.
Ni kanske skulle sagt det till fosterpappan att det var bra att han satte ner Lucas direkt o att han kan be fostermamman göra desamma när ni ses.
Kram, Mia
Så söt han är! Och det låter som ni fick en riktigt bra dag tillsammans! Jag hoppas det snart ordnar sig så ni får ha honom hos er alltid! Kramis!
Du har blivit "tagen" :-)
Läs mer i min blogg!
Kram Cia
Skicka en kommentar